Ny blogg!
AC/DC Stockholms Stadion, Stockholm 3/6 2010.
Men idag var vi alltså utomhus på Stockholms Stadion för dagen övertäckta gräsmatta. Det var ett år sedan de spelade tre spelningar i Sverige. Två på Globen i Stockholm och en på Nya Ullevi i Göteborg. De spelningarna var väldigt bra och då trodde man att det kunde vara sista gången man såg dem.
En vecka innan drog jag på deras DVD "Plug Me In" som sammanfattade hela deras karriär i live format. Jag kollade mest då på 80-tals delen, då de var väldigt underskattat enligt mig. Skivorna Flick of the Switch och Fly on the Wall är helt underbara och ännu bättre live. Men att de skulle lira någon låt från dem skivorna är föga troligt eftersom de inte gjort det på över tjugo år.
Men men, nu till konserten. Vädret var strålande när vi satte oss i bilen till Sthlm från Gävle. Hörde elaka rykten om att det skulle vara kö på över två timmar pga studenten, men de stämde som tur inte. Vi var på plats vid parkeringen ungefär när insläppet började. Men vi stannade vid parkeringen och tog det lugnt istället, för Hardcore Superstar var inte så mycket att se.
Konserten börjar med samma video som förra gången. Där Angus Young åker på ett skenande tåg och tre tjejer ska försöka stoppa tåget. Sex är såklart med. Sen kör de igång Rock N Roll Train, där faktiskt Angus kommer upp i mitten av scenen längst ut, vilket förvånar många.
Hell Ain´t a Bad Place to Be kommer härnast vilket är skön låt. Sen kommer Back in Black, vilken jag tycker är väldigt uttjatad. Måste vara extremt tråkigt för bandet att lira samma låtar hela turnén ut. Vi går några låtar framåt och då hittar vi Dirty Deeds Done Dirt Cheap. Riktigt bra är den här. The Jack är också en skön allsång på, men det känns som att publiken här är mer sömning än vid tre senaste spelningarna i Sverige. Hells Bells och Shoot To Thrill förtjänar också ett omnämnade.
Enda bytet i setlisten är att High Voltage spelas istället för Anything Goes. Och det är ett väldigt bra byte, High Voltage gör att man får lite flashbacks från 70-talet. Dock så verkar inte så många på Stadion känna igen den. Efter den låten börjar alla kända låtarna spelas.
Men två låtar gör hela konserten så mycket värt. Det är först Let There Be Rock, som jag känner måste räknas som en av hårdrockens bästa låtar någonsin. Skitbra text och skitbra riff, sen är det väldigt skönt när Angus kör skitlångt solo och Malcolm kompar skitbra bakom. Helt underbart.
Avslutningslåten For Those About to Rock är också helt underbar. Blir också sedvanliga fyrverkier efter konserten.
Betyg: 3/5
Setlistan:
2) Hell Ain’t a Bad Place to Be
3) Back in Black
4) Big Jack
5) Dirty Deeds Done Dirt Cheap
6) Shot Down in Flames
7) Thunderstruck
8) Black Ice
9) The Jack
10) Hells Bells
11) Shoot to Thrill
12) War Machine
13) High Voltage
14) You Shook Me All Night Long
15) TNT
16) Whole Lotta Rosie
17) Let There Be Rock
18) Highway to Hell
19) For Those About to Rock
Muskelrock 2010
Första bandet på fredagen som jag såg var Steelwing, men jag gillar inte dem och då blir tyvärr konserten inge vidare. Dessutom så var ljudet värdelöst. De var bättre när de hette Hellevator, de var lite mer egna och hade skönar sound då. Andra bandet blev Brutus, en norskt svenskt gäng. Riktigt rolig överraskning då de spelade lite klassisk rock/blues rock som låter 70-tals aktigt. Att sångaren pratade norska gjorde det hela en smula roligare.
Sveriges bästa heavy metal band Bullet var härnäst för mig. Denna gång blev jag dock inte lika imponerad som vanligt, kändes ganska tråkigt om jag ska vara ärlig. Tråkig setlist och alldeles för kort speltid kanske är anledningen? Eller så är man bara bortskämd.
Kvällens avslutande trio skulle bli väldigt intressant. Först var det det fd gitarristen från Manowar Ross The Boss som skulle spela. Årets "affischnamn". Väldigt kul att höra lite Manowar låtar som tex Gloves of Metal och Hail and Kill. Cauldron är en kanadensisk trio som jag såg två gånger förra året på samma festival, i år hade jag lyssnat in mig lite mer så det blev ännu bättre.
Avslutningen var Electric Wizard, men jag gick efter första låten för det var förbannad kallt.
The Scams spelade också förra året. I år var det väldigt bra, rock n roll när den är som bäst. Evil från danmark var inte så speciella så lägger inte så mycket tid på dem här. Nästa band var dock festivalens bästa, de heter ´77 och kommer från Barcelona,Katalonien, Spanien. Influenserna var väldigt solklara att de var AC/DC, för det första så såg lead gitarristen väldigt lik ut Angus Young och uppförde sig på samma sätt som honom. Sångaren var väldigt lik Malcolm Young och rösten lät precis som Bon Scott.
Hela konserten var konstant röj och var riktigt bra. Detta band får man nog se upp med i framtiden! Vi har redan Airbourne som ersättare till AC/DC men nu kan även ´77 räknas det!
Pagan Altar är ett gamalt klassiskt band som min kompis hade sett fram emot. De spelade bra, men är inget som jag lyssnar på varje dag precis. Horisont kändes ungefär samma sak, känns onödigt att nämna något mer.
Avslutningen för festivalen bestod första utav heavy metal bandet Angel Witch. Riktigt bra heavy metal från de brittiska öarna. Kan också vara den bästa publiken under festivalen här, riktigt skönt gung. Sen var det det enda thrash metal inslaget i årets festival, FKU, Freddy Kruegers Underbyxor, som gjorde hela festivalen till en stor mosh pit. Nej, men nästan så.
Avslutade gjorde Nifelheim, men det var absolut ingenting för mig.
Twisted Sister, Metallsvenskan Conventum Arena Örebro, 8/5 2010
Twisted Sister, som jag har sett två gånger tidigare. De gångerna jag såg dem tidigare så har de varit riktigt bra, riktigt bra liveband. Första gången var 2007 i Solnahallen Stockholm, stämningen där var riktigt bra, stundtals magiskt. De spelade i typ en gymnasiehall vilket gjorde att det blev ännu mer nostalgiskt. Twisted Sister för mig väcker många unga minnen.
Andra gången var förra året på Sweden Rock Festival, de hade då ett 25 års jubileum för skivan Stay Hungry, vilket gjorde att de körde igenom hela skivan. Dessutom, på slutet, så gästade Lemmy från Mötorhead scenen och körde "Its only rock n roll", det var genom den låten Twisted Sister slog igenom. En riktigt bra spelning detta också.
Så ni kan förstå att mina förväntningar var riktigt stora denna gång också.
Setlist:
1. Come Out And Play
2. Kids Are Back
3. Stay Hungry
4. Captain Howdy
5. I Believe In Rock N Roll
6. You Cant Stop Rock N Roll
7. The Fire Still Burns
8. Shoot Em Down
9. Were Not Gonna Take It
10. The Price
11. Burn In Hell
12. Under The Blade
13. I Wanna Rock
14. Be Cruel To Your School
15. S.M.F
Konserten var mycket fokuserad på 25 års jubileumet av släppet av plattan Come Out And Play, vilket märks av i setlisten ganska markant. Tråkigt tycker jag att man utelämnar många sköna låtar från debuten, men samtidigt trevligt med nya låtar. Topplåtarna är Kids Are Back, The Fire Still Burns, Captain Howdy och Shoot Em Down.
En riktigt trevlig konsert med en rykande Dee Snider toppform. Enligt mig en av de bästa frontmännen, pratar konstigt och är riktigt aktiv på scenen och allmänt grym. Denna spelningen nådde inte lika högt som de två tidigare gångerna, men var fan inte långt efter. Så nostalgiskt med detta bandet
Betyg: 4/5
Wolf, Club Monster, Gävle 2/4 2010
Onslaught, Maxim, Gävle 27/3 - 2010
Det gamla åttiotals thrash metal bandet från de brittiska öarna i England besökta Gävle i lördags. Man blir mer och mer förvånad över utbudet som Maxim i Gävle presenterar. Bättre och bättre artister hela tiden, och väldigt kända också.
I lördags så var det dock väldigt lite folk, man kan se det på två olika sett. För det första så blir det väldigt skönare stämning med mindre folk som verkligen avnjuter spelningen. Men och andra sidan så kan det inte vara så kul för bandet att spela för så lite när man åkt så långt.
Det var två förband, men inget utav dem var särskilt tilltalande så jag struntade i båda två. Konserten börjar med en ganska ny låt tror jag, ska tilläggas att jag bara har hört ett album med dem riktigt mycket så är inte riktigt inlyssnat på allt.
En låt från det albumet kommer också, ”Let There Be Death”, som är riktigt bra. Sedan kommer ”Metal Forces” som också är riktigt bra. Sammanfattningsvis, lite kortfattat, så kan man säga att dera riff är väldigt bra. ”Power from Hell” är också riktigt bra framförd.
En riktigt lyckad lördagkväll med andra ord!
Wolfmother, Berns Salonger, Stockholm, 1/2 2010
Wolfmother, Berns Salonger, 1/2 2010
Nu är det såhär. Jag har den 1/2 2010 bevittnat årets hittils bästa konsert. Konserten med australienska Wolfmother innehöll allt. Jävligt bra publik och ett taggat band utav dess like. Jag är säker på att Wolfmother blir ännu större än de redan är.
Men vi tar allt från början. Mina förfågor inför konserten var att jag skulle missa en liten del av konserten eftersom mitt tåg gick vid tolv tiden. Hoppas så innerligt att de skulle börja tidigt. Efter ett lite köande är jag inne på Berns Salonger. En mycket vacker lokal och man känner att den passar bra vid konsert tillfällen.
Vilka är då bandet Wolfmother?
Bandet släppte sin självbetitlade debut 2006, den blev genast en succé. Tror att de har varit i Sverige två gånger tidigare innan detta besök, dock har jag missat dem båda gångerna. Wolfmother, från Australien, är för mig är ett riktigt bra band, influerat av Led Zeppelin och Black Sabbath mest. Till deras meriter tillhör att de bland annat varit förband åt AC/DC. 2009 släppte de sitt andra album ”Cosmic Egg”. Även detta album har blivit hyllat.
Runt klockan 22:10 klipper Wolfmother på till låten ”Dimension” och publiken är med från början. Hade inte väntat mig detta ”röj”. Direkt efteråt följer ”Cosmic Egg”. En riktigt bra början. Låtar från nya skivan följer, och det slår mig att de har blivit mer rockigare än debuten. Mycket mer gitarrbaserad än debuten.
Sedan följer en rad sköna låtar som tex ”White Unicorn”, ”Colossal”, nya låten ”10,000 Feet” och dängan” Apple Tree”. Det som slår mig också är att man ofta gillar att jamma lite under låten vilket jag tycker är trevligt. En av de bästa låtarna från nya skivan är ”Sundial”, en av de bästa låtarna under konserten. Fast jag tycker näst intill alla låtarna framförs med en sån energi och glädje så det är svårt att välja bästa låtar.
I slutet av konserten spelas vackra ”Vagabond” och sista låten blir ”Joker and the Thief” som jag tyvärr inte får avnjuta eftersom jag blir tvungen, bokstavligt talat, springa till tåget som går.
Men för att sammanfatta så tycker jag Wolfmother presterar riktigt bra. De nya låtarna visar verkligen att de är på uppgång som band, och när ett band är bättre live än på skiva så blir det bara bättre. Dessutom är Berns Salonger auktiskt riktigt bra.
5/5 i betyg.
Setlist:
1. Dimension
2. Cosmic Egg
3. California Queen
4. New Moon Rising
5. Women
6. White Unicorn
7. Colossal
8. 10,000 Feet
9. Apple Tree
10. White Feather
11. Sundial
12. Pilgram
13. Back Round
14. In The Castle
Extranummer:
15. Vagabond
16. Joker And The Thief
UDO, Maxim, Gävle 29/1 2010
För mig så började konserten inte så bra. Först har jag för mig att det stod att konserten började klockan 22:00, men ack så fel jag hade. Klockan 21:45 ringde jag till mina kompisar och fick då reda på att UDO redan börjat. En snabb rusch och sedan kom man in när UDO hade avverkat tre låtar.
Setlisten var en blandning av hans egna sololåtar, som jag tyvärr inte har lika bra koll på, och Accept låtar. Första låten som jag kom igång tilll var "Flash Rockin Man". Midnight Mover, Animal House, In The Darkness, Balls To The Wall, Princess of the dawn, Fast as a shark var andra bra låtar som spelades.
Stämningen i den relativa lilla lokalen var väldigt bra genom hela konserten. Dessutom så körde UDO riktigt långt, kändes som konserten höll på i evigheter. Bra konsert.
Var är vänstern?
Men nu tänkte jag gå över till en negativ grupp, om än inte så farlig än verkar det som. Det är alkoholmonopolet som Systembolaget har jag pratar om. Det har under Alliansens regeringstid höjt röster om att släppa på monopolet och privatisera det hela. Med andra ord avreglera det hela. Jag är väldigt glad att denna regeringen i alla fall har något innanför pannbanden då de sagt nej, hittils. För om vi skulle privatisera det hela så skulle säkerligen alkoholismen öka eftersom det kommer öka tillgängligheten, lättare för ungdomar att få tag i, och priserna kommer öka, för kolla bara på tidigare avregleringar:
Så här ser facit ut (1988-2004) hämtade från http://ilsemarie.wordpress.com:
- Järnvägen avreglerades 1988, priserna har stigit med 125 procent, konsumentprisindex (KPI) +57 procent.
- Taxibranschen avreglerades 1990, priserna har stigit med 72 procent, KPI +34 procent.
- Inrikesflyget avreglerades 1993, priserna har stigit med 63 procent, KPI +20 procent.
- Posten avreglerades 1993, priserna har stigit med 80 procent, KPI +14 procent.
- Elbranschen avreglerades 1996, priserna har stigit med 86 procent, KPI + 9 procent.
Annars så är det som vanligt i Sverige under en borgerlig regering. Folk sparkas, klyftorna ökar, vallfärden förstörs och rasismen frodas. Det tråkiga i det hela är att vi inte riktigt har någon socialistisk opposition av värde. Socialdemokraterna har gått mer höger än någonsin med en usel partiledare och Vänsterpartiet dras med Lars Ohly som inte lyckas ta tillvara på finanskrisens gyllende läge att skylla på det rätta - kapitalismen.
För det är ju sant som de säger. 00-talet var inte vänsters decenium. Det var bara i underbara Latinamerika det utvecklades åt rätt håll. Hugo Chavez vågade uttala sig negativt om de rika länderna medans Reinfeldt bara satt och inte gjorde ett skit. Det är där jag finner mest glädje politiskt nu, för i Sverige ser det mörkt ut, oerhört mörkt ut...
Ace Frehley, Debaser Medis, Stockholm, 30/11 2009.
Ace Frehley har som bakgrund i hårdrocksbandet Kiss. Han lämnade bandet i början av 80-talet och kom senare tillbaka på 90-talet. På 80-talet så hade en karriär med bandet Frehleys Comet, vilket var hans soloband kan man säga. Men han hade inte släppt ett album på väldigt länge och när tillslut soloalbumet kom, vid namnet Anomaly, efter närmare tjugo års väntan, så var det väldigt bra.
Jag har sett honom solo en gång tidigare på Sweden Rock Festival 2008. Nu var det dags att se honom igen på hans Anomaly World Tour som hade stopp på Debaser Medis i Stockholm.
Redan vid kön började det hända saker. Två personer som skulle på konserten drabbades av det värsta som kunde hända. En av deras biljetter var spårlöst borta. Det hela slutade med att ena personen slängde den andra biljetten och gick därifrån väldigt arg.
När jag och mina kompanjorer väl kom in på Debaser, utan särskilt lång kötid, så trivdes jag på en gång av den ytterst trevliga lokalen. Väldigt litet och mysigt där man kunde dricka alkohol vid ena rummet och även vid konsertlokalen. När man är van vid konserter utomhus och trängas så var det här väldigt trevligt och omväxlande.
Efter en väntan som blev väldigt lång eftersom förbandet var försenat och Ace Frehley också(förbandet var förresten inget vidare) så började spelningen...
Runt omkring halv elva gick Ace Frehley och hans band på scenen. Inledningen var den klassiska Kiss låten Rocket Ride som sedan följs av en annan Kiss låt Parasite och Snowblind. Väldigt bra början av konserten och han verkar verkligen trivas och det gör jag också. Sen kör Ace två låtar från sin nya skiva, Sister och Outer Space. Sister som är enligt mig en av kvällens bästa låtar!
Sister var som sagt väldigt bra, men de två nästkommande låtarna var inte sämre. Speedin Back to My Baby som är från Aces soloskiva från 70-talet när han fortfarande var med i Kiss och Rock Soldiers som är ifrån tiden i Frehleys Comet. Allsången gör sin entré i den sistnämnda sången.
Blandningen av sololåtar och Kiss fortsätter hela konserten lång. 2.000 Man och New York Groove är andra bra låtar att nämna. Konserten avslutades med en kavalkad av kända Kiss låtar. Enligt mig kunde han hellre kört lite mer från hans soloskivor, då hade konserten varit ännu bättre än den var. Talk To Me och Into The Night var låtar som saknades mm. Men man kan ju inte få allt man vill, och Ace kan fortfarande prestera en bra rock and roll show.
Varför var då den här konserten bättre än den senaste gången jag såg honom 2008? Jo för att det blir alltid bättre drag/ljud vid mindre lokaler och en mer avslappad och skönare stämning. Dessutom ser jag hellre ett band inför 1000 personer än 50000 personer. 4/5 till Ace Frehley!
Setlist:
Rocket Ride
Parasite
Snowblind
Sister
Outer Space
Speedin Back To My Baby
Rock Soldiers
Love Her All I Can
2.000 Man
Fox On The Run
New York Groove
Foxy And Free
Shock Me
Ace Solo
Shout It Out Loud
Deuce
Love Gun
Cold Gin
Wolf, Virus Bar, Örebro, 13/11 2009.
Numera håller jag mig till Örebro och av en tillfällighet så kommmer heavy metal bandet Wolf härifrån trakterna. Därför var det underbart när man fick reda på att de skulle spela på den nyöppnade(?) baren Virus här i Örebro.
Tidigare har jag sett Wolf tre gånger. De är ett band jag starkt gillar och därför skulle det vara ett nöje att se dem igen för tredje gången i år. Om man ska beskriva Wolfs själva influenser så är det ganska uppenbart att Iron Maiden influerat dem.
Till kvällens konsert kör de en ganska väntad setlist om man jämför med när jag sett dem tidigare. Har ju som sagt sett dem två gånger tidigare i år, men det är två låtar som sticker ur i mängden. De väljer att köra Steelwing Savage Reaper och Children of the Black Flame som jag inte hört live tidigare. Väldigt underskattade låtar.
Ett annat plus är dessutom närheten till bandet. Jag personligen älskar när man kommer väldigt nära och känner samhörighet med bandet. Vid denna konsert kunde man i princip gå upp på scenen eftersom inga vakter närvarande. Helt underbart.
Seminarium från Socialdemokraternas partikongress
Den första handlade om Socialdemokratin. Om den var densamma i hela landet. Syftet med denna var att det skulle bli en debatt mellan en högersosse och vänstersosse, men eftersom Göran Greider hade fått ryggskott så blev en annan högersosse blixtinkallad. Väldigt tråkigt.
I början talar de som håller i det hela om sina egnar erfarenheter om arbetarklassen och Socialdemokraterna. Glider så småningom in på distrikt som är mer vänster och höger. Där kan man konstatera att längst upp i Norrland och i Skåne är de väldigt röda. Tex så hade Socialdemokraterna en "utbrytargrupp" som bildade Kirunapartiet. Kirunapartiet tog genast makten ifrån Socialdemokraterna i Kiruna. Men nu har de blivit Socialdemokraterna igen.
Redan i början märker man att åhörare verkligen vill skjuta politiken till vänster. Bland annat säger en åhörare från Piteå att de har jobbat mot friskolor i hans kommun eftersom de inte tror på dem. En annan nämner också att Sossarna har börjat närmat sig Jan Björklund, enligt mig, katastrofa skolpolitik. Skolan ska vara kul i mellanstadiet, inte någon jävla elitsatsning i den åldern. Vården kommer också upp i en diskussion.
Till det andra seminariumet. Den grunnades på en bok Byggnades och Socialdemokratiska Studentförbundet släppt i samband med detta seminarium. Boken heter "Efter ett kvartsekel av nederlag" där det diskuteras arbetarrörelsens och vänsterns framtid och om det verkligen har varit ett kvartsekel av nederlag.
Här var det tänkt att Göran Greider skulle vara moderator, men eftersom han är sjuk så ersättas han av Stig-Björn Ljunggren. Andra medverkande är Ulf Adelsohn, tidigare partiledare för Moderaterna, Kajsa Borgnäs, ordförande för Socialdemokratiska Studentklubben, och Hans Tilly, Byggnads.
Den första frågan blir såklart har det varit ett kvartsekel av nederlag?
Kajsa är inne på att det varit en berg och dalbana ideologiskt. Hans Tilly tycker Socialdemokraterna rör sig i fel riktning. För som han säger, Socialdemokraterna ska vara ett vänsterparti, inte ett mittenparti. Kan bara hålla med i dessa kloka ord. Han talar också väldigt varmt om att det saknas visioner och att Palme var ett föredöme inom det.
Ulf Adelsohn talar i sitt perspektiv som konservativ och han tycker att inom privatiseringar har arbetarrörelsen förlorat. Han säger också att han tror framtiden ligger i mittenpolitik.
Har det inte blivit bättre?
Kajsa är inne på väldigt bra saker där hon nämner att eliten fortfarande öser in pengar och klyftorna ökar. S har på ett sätt vunnit, men i praktiken går det åt fel håll, avslutar Kajsa. Hans är inne på samma spår och Stig-Björn gillar idèn om att klassresan är möjligt.
Hela denna intressanta diskussionen avslutas med att åhörare ställer en väldigt aktuell fråga. Om vi får ett tvåpartisystem. Hans tror på splittringar i Alliansen och påminner återigen hur viktigt det vore med ett steg åt vänster för S. Kajsa tror inte på tvåpartisystem, men det tror däremot Ulf Adelsohn på.
Summa summarum en väldigt intressant dag. Tills nästa gång, Upp till kamp!
Motstånd under andra världskriget..och förföljelse?
Hemkommen efter att ha sett filmen "Bananas!*":
"Bananas!* är en dokumentärfilm, regisserad av den svenska filmaren och journalisten Fredrik Gertten. Filmen handlar om en grupp nicaraguanska fruktarbetare och deras rättsliga strid med frukt- och grönsaksföretaget Dole. Den skildrar hur advokaten Juan Dominguez som ombud för sammanlagt cirka 10 000 fruktarbetare driver en rättsprocess mot Dole i anledning av bolagets användning av det förbjudna växtgiftet DBCP.
Arbetarna arbetade under 1970-talet på Doles plantager i Nicaragua. Dole använde då fortfarande DBCP under många år efter att användningen totalförbjudits i USA. Arbetarna hävdar att bekämpningsmedlet har gjort dem sterila. I filmen driver några av dem en skadeståndprocess mot Dole med anledning härav. Filmen kretsar kring rättegången.
Arbetarna vann rättegången som avslutades 2007 med att Dole förpliktades att betala ett skadestånd på 3,2 miljoner dollar till sex stycken arbetare. Dole har sedan lyckats visa att vissa uppgifter som domstolen byggde sin dom på är felaktiga. Bl.a. ska falska vittnesuppgifter ha förebragts. Domen har därför upphävts."
Väldigt sevärd då den visar upp den sanna kapitalismen där vinst och pengar går över allting. En människas rättighet att skaffa barn tex. Att pengar är makt är uppenbart då domen upphävdas. Se den om ni har möjlighet!
Idag såg jag en annan film. "Max Manus" heter den. Handlar om den norske motståndsmannen Max Manus under andra världskriget som får bevittna hans land bli ockuperat av Nazisterna. Väldigt sevärd den också.
Efter jag sett den så funderade jag över Sverige sitatiuon under andra världskriget. Jag visste att vi lät tyskarna åka igenom med tåg, men jag visste inte detta:
Under andra världskriget var kommunisterna ett politiskt parti som satt i den svenska riksdagen. Kriget togs som intäkt för att komma åt de svenska kommunisterna. Kungen, försvarsmakten, säkerhetstjänsten och svenska polisen bedrev en nationell kampanj mot de inhemska kommunisterna. Militären genomförde systematiska åtgärder mot Sveriges kommunister. Den svenska militära säkerhetstjänsten hade registerkort på 40.000 kända kommunister och många av dessa inkallades och avskildes från övriga värnpliktiga i speciella interneringsläger. Militären såg även till att kända kommunister fick sparken från sina jobb.
Fruktansvärt. Finns en bok om Sverige under andra världskriget som heter ”Heder och Samvete” av Maria-Pia Boëthius som jag tänker läsa när jag har tid.
USA:s imperialism och Venezuela:s socialism.
USA är en nation som väcker många frågor och därmed också diskussion. Det är ju inte helt fel eftersom det är en stormakt i dagens värld. Sen så är det de landet som är bland de mest liberala i hela världen. Vilket kort sammanfattat innebär privatiseringar, sämre arbetsvillkor och enkelt tillgång till vapen. Som många kanske märkt är USA alltid först med att anklaga alla andra länder för att dem är odemokratiska när de själv inte verkar ha gransakat sig själv.
För att ta ett exempel om den demokratin som fungerar i USA. Det som är demokratiskt i USA är tydligen att den som får mest röster inte nödvändigtvis behöver vinna valet, utan olika delstater är värda olika mycket. Det var därför George W Bush vann valet mot Al Gore, som alltså hade mer röster.
Men den största anledningen till att USA upprör är imperialismen som många förknippar USA med. Imperialism innebär att gå in i olika länder för egna syften. De mest kända exempeln är Irak och Afghanistan där oljan var en viktig anledning.
USA stödjer också väldigt aktivt militärkupper mot regeringer som de inte gillar. Med andra ord de regeringar som säger emot USA. Vill ni ha exempel?
Hämtat från HandsOff Venezuela. http://handsoffvenezuela.wordpress.com/
Finns många fantastiska siffror att hämta men ska inte nämna allihopa. Fattigdomen har sjunkit från 43 procent innan Hugo Chávez till 30 procent idag. Dessutom har fattiga nu tillgång till subventionerad mat och medicin via de statliga Mercalbutikerna, och de allra fattigaste har rätt till dagliga ransoner från folkköken, som drivs av lokalinvånare.
Men nu tillbaka till varför USA var så intresserade av detta. En anledning är att USA är väldigt aktiva att byta regering till en höger är att de är väldigt intresserade av oljan. Den skulle de säkerligen få vid ett byte av en mindre radikalare regering. Så vid en militärkupp 2002 mot president Hugo Chávez så stödje USA kuppen. Men varför blev det då en militärkupp?
Väldigt svårt att förstå eftersom Hugo Chávez beslut gick på en demokratisk väg. Men förmodligen, enligt mina teorier, så hade USA legat på för en kupp. Till en liten mer aktuell nyhet. Human Rights Watch är en väldigt känd människorättsorganisation. Men nu har det kommit kritik mot organisation att man är alltför sent ute med att kritisera övergrepp som begås av USA eller USA-allierade regimer i Latinamerika, medan man däremot är snabbt ute med att kritisera länder som befinner sig i konflikt med USA.
Självklart ska alla stater granskar. Men visst är det lite konstigt att just vissa länder som inte har problem med demokratin granskas extra hårt?
Polisvåld och Stockholmsprogrammet
Tyvärr så skapar detta att allt fler väljer att hata polisen och istället försöker provocera så det hela blir ännu värre, som vissa inte verkar klara av. Om det fortsätter såhär så kan det hela sluta på ett ödesdigert sätt.
Vi har ett lysande exempel från Ekim Caglars blogg:
- Ey, var du i arbete på nationaldagen 2006?
- Ja.
- Ok, tyckte jag kände igen dig.
- Mm.
- En liten fråga bara. Du ser ju ut att trivas här när det är högriskmatch i fotboll. Vad är roligast egentligen? Att slå fotbollssupportrar eller vara i arbete när det är det politiska händelser på gång?
- Politiken, det är mer infekterat då.
- Jaså? Jo, jag märkte väl det sist vi sågs. En tjej fick ganska mycket stryk av bland annat dig.
- Hehe, man vet aldrig vart batongerna hamnar.
- Ok, då vet jag. Ses.
Tragiskt.
Stockholmsprogrammet är ett program som handlar om att stärka "säkerheten" inom EU. (Ett EU vars lagar går över de svenska lagarna). Det kallas Stockholmsprogrammet eftersom justitieministrarna ska samlas i Stockholm för att inleda arbetet.
Sedan 11:e september attacken mot World Trade Center och Pentagan bla har säkerheten nått höjder som är väldigt kränkande och inkräktar på integritet något enormt. Islamofobin har också ökat vilket är tragiskt. Detta program kommer göra hela Europa att gå ytterligare ett steg mot ett övervakninssamhälle. För att lätt beskriva vad Stockholmsprogrammet kommer göra så har Sossarmotstorebror.se gjort en utmärkt beskrivning:
*Ett utökat samarbete mellan EU och USA "in the field of freedom, security and justice".
*Alla EU-stater skall dela sin underrättelseinformation med alla andra medlemsländer.
*Effektiviserad övervakning genom aktiv insamling av enskilda medborgares elektroniska fotspår.
*Analys på EU-nivå av material från medlemsstaternas övervakning och massavlyssning.
*En utökad EU-byråkrati för övervakning, avlyssning och analys, kallad SitCen.
Det finns en väldigt bra bok om hur övervakningssamhället fungerar som heter 1984, skriven av George Orwell.
