Wolfmother, Berns Salonger,  1/2 2010

 

Nu är det såhär. Jag har den 1/2 2010 bevittnat årets hittils bästa konsert. Konserten med australienska Wolfmother innehöll allt. Jävligt bra publik och ett taggat band utav dess like. Jag är säker på att Wolfmother blir ännu större än de redan är.

 

Men vi tar allt från början. Mina förfågor inför konserten var att jag skulle missa en liten del av konserten eftersom mitt tåg gick vid tolv tiden. Hoppas så innerligt att de skulle börja tidigt. Efter ett lite köande är jag inne på Berns Salonger. En mycket vacker lokal och man känner att den passar bra vid konsert tillfällen.

 

Vilka är då bandet Wolfmother?

 

Bandet släppte sin självbetitlade debut 2006, den blev genast en succé. Tror att de har varit i Sverige två gånger tidigare innan detta besök, dock har jag missat dem båda gångerna. Wolfmother, från Australien, är för mig är ett riktigt bra band, influerat av Led Zeppelin och Black Sabbath mest. Till deras meriter tillhör att de bland annat varit förband åt AC/DC. 2009 släppte de sitt andra album ”Cosmic Egg”. Även detta album har blivit hyllat.

 

Runt klockan 22:10 klipper Wolfmother på till låten ”Dimension” och publiken är med från början. Hade inte väntat mig detta ”röj”. Direkt efteråt följer ”Cosmic Egg”. En riktigt bra början. Låtar från nya skivan följer, och det slår mig att de har blivit mer rockigare än debuten. Mycket mer gitarrbaserad än debuten.

 

 

Sedan följer en rad sköna låtar som tex ”White Unicorn”, ”Colossal”, nya låten ”10,000 Feet” och dängan” Apple Tree”. Det som slår mig också är att man ofta gillar att jamma lite under låten vilket jag tycker är trevligt. En av de bästa låtarna från nya skivan är ”Sundial”, en av de bästa låtarna under konserten. Fast jag tycker näst intill alla låtarna framförs med en sån energi och glädje så det är svårt att välja bästa låtar.

 

I slutet av konserten spelas vackra ”Vagabond” och sista låten blir ”Joker and the Thief” som jag tyvärr inte får avnjuta eftersom jag blir tvungen, bokstavligt talat, springa till tåget som går.

 

 

Men för att sammanfatta så tycker jag Wolfmother presterar riktigt bra. De nya låtarna visar verkligen att de är på uppgång som band, och när ett band är bättre live än på skiva så blir det bara bättre. Dessutom är Berns Salonger auktiskt riktigt bra.

5/5 i betyg.

 

 

Setlist:

1.       Dimension

2.       Cosmic Egg

3.       California Queen

4.       New Moon Rising

5.       Women

6.       White Unicorn

7.       Colossal

8.       10,000 Feet

9.       Apple Tree

10.   White Feather

11.   Sundial

12.   Pilgram

13.   Back Round

14.   In The Castle

Extranummer:

15.   Vagabond

16.   Joker And The Thief

Dags igen att bevittna Gävles nyvaknade konsertliv. Några kanske känner till det gamla hårdrocksbandet Accept från Tyskland, nu kommer sångaren från det bandet, Udo Dirkschneider till Gävle. Helt ofattbart att Gävle kan få hit en sån stor artist till en sån liten stad. Men i början var det tänkt att han skulle lira i Västerås istället, men det var inställt och då fick Gävle förfrågan som man såklart inte tackade nej till.

För mig så började konserten inte så bra. Först har jag för mig att det stod att konserten började klockan 22:00, men ack så fel jag hade. Klockan 21:45 ringde jag till mina kompisar och fick då reda på att UDO redan börjat. En snabb rusch och sedan kom man in när UDO hade avverkat tre låtar.

Setlisten var en blandning av hans egna sololåtar, som jag tyvärr inte har lika bra koll på, och Accept låtar. Första låten som jag kom igång tilll var "Flash Rockin Man". Midnight Mover, Animal House, In The Darkness, Balls To The Wall, Princess of the dawn, Fast as a shark var andra bra låtar som spelades.

Stämningen i den relativa lilla lokalen var väldigt bra genom hela konserten. Dessutom så körde UDO riktigt långt, kändes som konserten höll på i evigheter. Bra konsert.

Det var längesedan jag skrev något om samhället nu. Tänkte att det kanske var dags nu att damma av tangentbordet och skriva av mig lite. Den populära communityn Facebook använder väldigt många och där finns det också ett utmärkt tillfälle att skapa politiskt engagemang. Gruppen "Sverigedemokraterna till riksdagen - nej tack" är ett utmärkt tillfälle hur man kan skapa en folkrörelse.

Men nu tänkte jag gå över till en negativ grupp, om än inte så farlig än verkar det som. Det är alkoholmonopolet som Systembolaget har jag pratar om. Det har under Alliansens regeringstid höjt röster om att släppa på monopolet och privatisera det hela. Med andra ord avreglera det hela. Jag är väldigt glad att denna regeringen i alla fall har något innanför pannbanden då de sagt nej, hittils. För om vi skulle privatisera det hela så skulle säkerligen alkoholismen öka eftersom det kommer öka tillgängligheten, lättare för ungdomar att få tag i, och priserna kommer öka, för kolla bara på tidigare avregleringar:

Så här ser facit ut (1988-2004) hämtade från http://ilsemarie.wordpress.com:

• Järnvägen avreglerades 1988, priserna har stigit med 125 procent, konsumentprisindex (KPI) +57 procent.

• Taxibranschen avreglerades 1990, priserna har stigit med 72 procent, KPI +34 procent.

• Inrikesflyget avreglerades 1993, priserna har stigit med 63 procent, KPI +20 procent.

• Posten avreglerades 1993, priserna har stigit med 80 procent, KPI +14 procent.

• Elbranschen avreglerades 1996, priserna har stigit med 86 procent, KPI + 9 procent.

---

Annars så är det som vanligt i Sverige under en borgerlig regering. Folk sparkas, klyftorna ökar, vallfärden förstörs och rasismen frodas. Det tråkiga i det hela är att vi inte riktigt har någon socialistisk opposition av värde. Socialdemokraterna har gått mer höger än någonsin med en usel partiledare och Vänsterpartiet dras med Lars Ohly som inte lyckas ta tillvara på finanskrisens gyllende läge att skylla på det rätta - kapitalismen.

För det är ju sant som de säger. 00-talet var inte vänsters decenium. Det var bara i underbara Latinamerika det utvecklades åt rätt håll. Hugo Chavez vågade uttala sig negativt om de rika länderna medans Reinfeldt bara satt och inte gjorde ett skit. Det är där jag finner mest glädje politiskt nu, för i Sverige ser det mörkt ut, oerhört mörkt ut...

Ace Frehley har som bakgrund i hårdrocksbandet Kiss. Han lämnade bandet i början av 80-talet och kom senare tillbaka på 90-talet. På 80-talet så hade en karriär med bandet Frehleys Comet, vilket var hans soloband kan man säga. Men han hade inte släppt ett album på väldigt länge och när tillslut soloalbumet kom, vid namnet Anomaly, efter närmare tjugo års väntan, så var det väldigt bra.

 

Jag har sett honom solo en gång tidigare på Sweden Rock Festival 2008. Nu var det dags att se honom igen på hans Anomaly World Tour som hade stopp på Debaser Medis i Stockholm.

 

Redan vid kön började det hända saker. Två personer som skulle på konserten drabbades av det värsta som kunde hända. En av deras biljetter var spårlöst borta. Det hela slutade med att ena personen slängde den andra biljetten och gick därifrån väldigt arg.

 

---

 

 

När jag och mina kompanjorer väl kom in på Debaser, utan särskilt lång kötid, så trivdes jag på en gång av den ytterst trevliga lokalen. Väldigt litet och mysigt där man kunde dricka alkohol vid ena rummet och även vid konsertlokalen. När man är van vid konserter utomhus och trängas så var det här väldigt trevligt och omväxlande.

Efter en väntan som blev väldigt lång eftersom förbandet var försenat och Ace Frehley också(förbandet var förresten inget vidare) så började spelningen...

 

---

 

Runt omkring halv elva gick Ace Frehley och hans band på scenen. Inledningen var den klassiska Kiss låten Rocket Ride som sedan följs av en annan Kiss låt Parasite och Snowblind. Väldigt bra början av konserten och han verkar verkligen trivas och det gör jag också. Sen kör Ace två låtar från sin nya skiva, Sister och Outer Space. Sister som är enligt mig en av kvällens bästa låtar!

 

Sister var som sagt väldigt bra, men de två nästkommande låtarna var inte sämre. Speedin Back to My Baby som är från Aces soloskiva från 70-talet när han fortfarande var med i Kiss och Rock Soldiers som är ifrån tiden i Frehleys Comet. Allsången gör sin entré i den sistnämnda sången.

 

Blandningen av sololåtar och Kiss fortsätter hela konserten lång. 2.000 Man och New York Groove är andra bra låtar att nämna. Konserten avslutades med en kavalkad av kända Kiss låtar. Enligt mig kunde han hellre kört lite mer från hans soloskivor, då hade konserten varit ännu bättre än den var. Talk To Me och Into The Night var låtar som saknades mm. Men man kan ju inte få allt man vill, och Ace kan fortfarande prestera en bra rock and roll show.

 

Varför var då den här konserten bättre än den senaste gången jag såg honom 2008? Jo för att det blir alltid bättre drag/ljud vid mindre lokaler och en mer avslappad och skönare stämning. Dessutom ser jag hellre ett band inför 1000 personer än 50000 personer. 4/5 till Ace Frehley!

Setlist:

Rocket Ride

Parasite

Snowblind

Sister

Outer Space

Speedin Back To My Baby

Rock Soldiers

Love Her All I Can

2.000 Man

Fox On The Run

New York Groove

Foxy And Free

Shock Me

Ace Solo

Shout It Out Loud

Deuce

Love Gun

Cold Gin

Numera håller jag mig till Örebro och av en tillfällighet så kommmer heavy metal bandet Wolf härifrån trakterna. Därför var det underbart när man fick reda på att de skulle spela på den nyöppnade(?) baren Virus här i Örebro.

 

Tidigare har jag sett Wolf tre gånger.  De är ett band jag starkt gillar och därför skulle det vara ett nöje att se dem igen för tredje gången i år. Om man ska beskriva Wolfs själva influenser så är det ganska uppenbart att Iron Maiden influerat dem.

 

Till kvällens konsert kör de en ganska väntad setlist om man jämför med när jag sett dem tidigare. Har ju som sagt sett dem två gånger tidigare i år, men det är två låtar som sticker ur i mängden. De väljer att köra Steelwing Savage Reaper och Children of the Black Flame som jag inte hört live tidigare. Väldigt underskattade låtar.

 

Ett annat plus är dessutom närheten till bandet. Jag personligen älskar när man kommer väldigt nära och känner samhörighet med bandet. Vid denna konsert kunde man i princip gå upp på scenen eftersom inga vakter närvarande. Helt underbart.

En väldigt sen uppdatering från Socialdemokraterns partikongress. Väljer att inte ta upp så mycket om själva kongressen utan vill istället berätta om två intressanta seminarium.

Den första handlade om Socialdemokratin. Om den var densamma i hela landet. Syftet med denna var att det skulle bli en debatt mellan en högersosse och vänstersosse, men eftersom Göran Greider hade fått ryggskott så blev en annan högersosse blixtinkallad. Väldigt tråkigt.

I början talar de som håller i det hela om sina egnar erfarenheter om arbetarklassen och Socialdemokraterna. Glider så småningom in på distrikt som är mer vänster och höger. Där kan man konstatera att längst upp i Norrland och i Skåne är de väldigt röda. Tex så hade Socialdemokraterna en "utbrytargrupp" som bildade Kirunapartiet. Kirunapartiet tog genast makten ifrån Socialdemokraterna i Kiruna. Men nu har de blivit Socialdemokraterna igen.

Redan i början märker man att åhörare verkligen vill skjuta politiken till vänster. Bland annat säger en åhörare från Piteå att de har jobbat mot friskolor i hans kommun eftersom de inte tror på dem.  En annan nämner också att Sossarna har börjat närmat sig Jan Björklund, enligt mig, katastrofa skolpolitik. Skolan ska vara kul i mellanstadiet, inte någon jävla elitsatsning i den åldern. Vården kommer också upp i en diskussion.

---

Till det andra seminariumet. Den grunnades på en bok Byggnades och Socialdemokratiska Studentförbundet släppt i samband med detta seminarium. Boken heter "Efter ett kvartsekel av nederlag" där det diskuteras arbetarrörelsens och vänsterns framtid och om det verkligen har varit ett kvartsekel av nederlag.

Här var det tänkt att Göran Greider skulle vara moderator, men eftersom han är sjuk så ersättas han av Stig-Björn Ljunggren. Andra medverkande är Ulf Adelsohn, tidigare partiledare för Moderaterna, Kajsa Borgnäs, ordförande för Socialdemokratiska Studentklubben, och Hans Tilly, Byggnads.

Den första frågan blir såklart har det varit ett kvartsekel av nederlag?

Kajsa är inne på att det varit en berg och dalbana ideologiskt. Hans Tilly tycker Socialdemokraterna rör sig i fel riktning. För som han säger, Socialdemokraterna ska vara ett vänsterparti, inte ett mittenparti. Kan bara hålla med i dessa kloka ord. Han talar också väldigt varmt om att det saknas visioner och att Palme var ett föredöme inom det.

Ulf Adelsohn talar i sitt perspektiv som konservativ och han tycker att inom privatiseringar har arbetarrörelsen förlorat. Han säger också att han tror framtiden ligger i mittenpolitik.

Har det inte blivit bättre?

Kajsa är inne på väldigt bra saker där hon nämner att eliten fortfarande öser in pengar och klyftorna ökar. S har på ett sätt vunnit, men i praktiken går det åt fel håll, avslutar Kajsa. Hans är inne på samma spår och Stig-Björn gillar idèn om att klassresan är möjligt.

Hela denna intressanta diskussionen avslutas med att åhörare ställer en väldigt aktuell fråga. Om vi får ett tvåpartisystem. Hans tror på splittringar i Alliansen och påminner återigen hur viktigt det vore med ett steg åt vänster för S. Kajsa tror inte på tvåpartisystem, men det tror däremot Ulf Adelsohn på.

Summa summarum en väldigt intressant dag. Tills nästa gång, Upp till kamp!

Hemkommen efter att ha sett filmen "Bananas!*":

 

"Bananas!* är en dokumentärfilm, regisserad av den svenska filmaren och journalisten Fredrik Gertten. Filmen handlar om en grupp nicaraguanska fruktarbetare och deras rättsliga strid med frukt- och grönsaksföretaget Dole. Den skildrar hur advokaten Juan Dominguez som ombud för sammanlagt cirka 10 000 fruktarbetare driver en rättsprocess mot Dole i anledning av bolagets användning av det förbjudna växtgiftet DBCP.

Arbetarna arbetade under 1970-talet på Doles plantager i Nicaragua. Dole använde då fortfarande DBCP under många år efter att användningen totalförbjudits i USA. Arbetarna hävdar att bekämpningsmedlet har gjort dem sterila. I filmen driver några av dem en skadeståndprocess mot Dole med anledning härav. Filmen kretsar kring rättegången.

Arbetarna vann rättegången som avslutades 2007 med att Dole förpliktades att betala ett skadestånd på 3,2 miljoner dollar till sex stycken arbetare. Dole har sedan lyckats visa att vissa uppgifter som domstolen byggde sin dom på är felaktiga. Bl.a. ska falska vittnesuppgifter ha förebragts. Domen har därför upphävts."

 

Väldigt sevärd då den visar upp den sanna kapitalismen där vinst och pengar går över allting. En människas rättighet att skaffa barn tex. Att pengar är makt är uppenbart då domen upphävdas. Se den om ni har möjlighet!

 

---

 

Idag såg jag en annan film. "Max Manus" heter den. Handlar om den norske motståndsmannen Max Manus under andra världskriget som får bevittna hans land bli ockuperat av Nazisterna. Väldigt sevärd den också.

 

Efter jag sett den så funderade jag över Sverige sitatiuon under andra världskriget. Jag visste att vi lät tyskarna åka igenom med tåg, men jag visste inte detta:

Under andra världskriget var kommunisterna ett politiskt parti som satt i den svenska riksdagen. Kriget togs som intäkt för att komma åt de svenska kommunisterna. Kungen, försvarsmakten, säkerhetstjänsten och svenska polisen bedrev en nationell kampanj mot de inhemska kommunisterna. Militären genomförde systematiska åtgärder mot Sveriges kommunister. Den svenska militära säkerhetstjänsten hade registerkort på 40.000 kända kommunister och många av dessa inkallades och avskildes från övriga värnpliktiga i speciella interneringsläger. Militären såg även till att kända kommunister fick sparken från sina jobb.

 

Fruktansvärt. Finns en bok om Sverige under andra världskriget som heter ”Heder och Samvete” av Maria-Pia Boëthius som jag tänker läsa när jag har tid.

I detta inlägg kommer jag skriva lite om USA och blanda in lite om deras relation till Venezuela bland annat.

---

USA är en nation som väcker många frågor och därmed också diskussion. Det är ju inte helt fel eftersom det är en stormakt i dagens värld. Sen så är det de landet som är bland de mest liberala i hela världen. Vilket kort sammanfattat innebär privatiseringar, sämre arbetsvillkor och enkelt tillgång till vapen. Som många kanske märkt är USA alltid först med att anklaga alla andra länder för att dem är odemokratiska när de själv inte verkar ha gransakat sig själv.

För att ta ett exempel om den demokratin som fungerar i USA. Det som är demokratiskt i USA är tydligen att den som får mest röster inte nödvändigtvis behöver vinna valet, utan olika delstater är värda olika mycket. Det var därför George W Bush vann valet mot Al Gore, som alltså hade mer röster.

Men den största anledningen till att USA upprör är imperialismen som många förknippar USA med. Imperialism innebär att gå in i olika länder för egna syften. De mest kända exempeln är Irak och Afghanistan där oljan var en viktig anledning.

USA stödjer också väldigt aktivt militärkupper mot regeringer som de inte gillar. Med andra ord de regeringar som säger emot USA. Vill ni ha exempel?

Venuzuelas president Hugo Chávez valdes väldigt demokratiskt, valobservatörer från hela världen var där och undersökte, och han har gjort väldigt mycket för de fattiga i Venezuela. Han gick till val för att få bort korruptionen som var väldigt vanlig i Venezuela. Många folkomröstningar har genomförts för att folket ska få mer makt. Här är häpnadsväckande resultat han har uppnått:



Hämtat från HandsOff Venezuela. http://handsoffvenezuela.wordpress.com/

Finns många fantastiska siffror att hämta men ska inte nämna allihopa. Fattigdomen har sjunkit från 43 procent innan Hugo Chávez till 30 procent idag. Dessutom har fattiga nu tillgång till subventionerad mat och medicin via de statliga Mercalbutikerna, och de allra fattigaste har rätt till dagliga ransoner från folkköken, som drivs av lokalinvånare.

Men nu tillbaka till varför USA var så intresserade av detta. En anledning är att USA är väldigt aktiva att byta regering till en höger är att de är väldigt intresserade av oljan. Den skulle de säkerligen få vid ett byte av en mindre radikalare regering. Så vid en militärkupp 2002 mot president Hugo Chávez så stödje USA kuppen. Men varför blev det då en militärkupp?

Väldigt svårt att förstå eftersom Hugo Chávez beslut gick på en demokratisk väg. Men förmodligen, enligt mina teorier, så hade USA legat på för en kupp. Till en liten mer aktuell nyhet. Human Rights Watch är en väldigt känd människorättsorganisation. Men nu har det kommit kritik mot organisation att man är alltför sent ute med att kritisera övergrepp som begås av USA eller USA-allierade regimer i Latinamerika, medan man däremot är snabbt ute med att kritisera länder som befinner sig i konflikt med USA.

Självklart ska alla stater granskar. Men visst är det lite konstigt att just vissa länder som inte har problem med demokratin granskas extra hårt?

Väldigt längesedan jag skrev om politiska händelser så tycker det är dags för en liten uppdatering. Som fotbollssupporter och politiskt intresserad så är det tyvärr inte ovanligt att det förekommer polisvåld. Det handlar om poliser som enbart verkar vara ute efter att veva batongen mot vanligt folk. Poliser ska inte låta sig provoceras, då ska man helt enkelt inte vara polis. Ska också säga att jag inte hatar poliser. För alla poliser är inte så. Men många verkar inte vara intresserade över att göra samhället tryggt utan väljer istället som sagt att ta i hård handskarna, på fel sätt..

Tyvärr så skapar detta att allt fler väljer att hata polisen och istället försöker provocera så det hela blir ännu värre, som vissa inte verkar klara av. Om det fortsätter såhär så kan det hela sluta på ett ödesdigert sätt.

Vi har ett lysande exempel från Ekim Caglars blogg:

- Ey, var du i arbete på nationaldagen 2006?
- Ja.
- Ok, tyckte jag kände igen dig.
- Mm.
- En liten fråga bara. Du ser ju ut att trivas här när det är högriskmatch i fotboll. Vad är roligast egentligen? Att slå fotbollssupportrar eller vara i arbete när det är det politiska händelser på gång?
- Politiken, det är mer infekterat då.
- Jaså? Jo, jag märkte väl det sist vi sågs. En tjej fick ganska mycket stryk av bland annat dig.
- Hehe, man vet aldrig vart batongerna hamnar.
- Ok, då vet jag. Ses.

Tragiskt.

---

Stockholmsprogrammet är ett program som handlar om att stärka "säkerheten" inom EU. (Ett EU vars lagar går över de svenska lagarna). Det kallas Stockholmsprogrammet eftersom justitieministrarna ska samlas i Stockholm för att inleda arbetet.

Sedan 11:e september attacken mot World Trade Center och Pentagan bla har säkerheten nått höjder som är väldigt kränkande och inkräktar på integritet något enormt. Islamofobin har också ökat vilket är tragiskt. Detta program kommer göra hela Europa att gå ytterligare ett steg mot ett övervakninssamhälle. För att lätt beskriva vad Stockholmsprogrammet kommer göra så har Sossarmotstorebror.se gjort en utmärkt beskrivning:

*Ett utökat samarbete mellan EU och USA "in the field of freedom, security and justice".

*Alla EU-stater skall dela sin underrättelseinformation med alla andra medlemsländer.
*Effektiviserad övervakning genom aktiv insamling av enskilda medborgares elektroniska fotspår.

*Analys på EU-nivå av material från medlemsstaternas övervakning och massavlyssning.
*En utökad EU-byråkrati för övervakning, avlyssning och analys, kallad SitCen.

Det finns en väldigt bra bok om hur övervakningssamhället fungerar som heter 1984, skriven av George Orwell.

För mig personiferar inte Thomas Di Leva den typiska Gävle personen, vilket är nog ganska förståeligt. Skulle nog säga att han är raka motsatsen. Han tror väldigt starkt på sin tro om kärlek. Det är kanske därför han är så väldigt populär i sin hemstad.  För att många egentligen vill vara som honom. Men nu ska jag sluta spekulera. Till kvällens konsert.

Så denna vackra sommarkväll skulle han lira på Gävle Marinfestival, hans hemstad. En festival som i år lockar många personer eftersom Gävle Cityfest är borta. Festivalen utspelar sig bortom det nybygga rikemans bostadsområdet Gävle Strand vid Alderholmen.

Konserten var en fortsättning på hans föreställning "Lät kärleken växa" där han blandar låtar med mycket mellsnack som mestadels handlade om kärlek och hans relation till Gävle. Men vid ett tillfälle tog han upp den kontroversiella FRA-lagen,som innebär att folket blir ännu mer överbevakade än de nu redan är. Thomas Di Leva sa väldigt klokt: "Om vi alla blir avlyssnade så kan vi prata så mycket som vi kan så blir lagen meningslöst"

Vid ett tillfälle så blir stämningen lite lägre då Thomas Di Leva tillägnar en låt till en gammal bandkollega som nyss gått åt bort. Hela konserten går, som sagt, i ett akustiskt sett och Thomas Di Leva lyckas verkligen få med publiken i allsången. De bästa låtarna för kvällen är "Ingen Kan Köpa Livet" "Miraklet", "Hoppets Röst", "Vad är Frihet", "Everyone is Jesus" och såklart "Vi Har Bara Varandra" som avslutar en perfekt kväll.

I början av inlägget var jag inne på att hans populäritet bestod av hans personlighet. Men man får inte glömma att han är mycket begåvad pop artist. Hans röst är fortfarande väldigt vacker att höra. Gävles stolthet!

Grundarna bakom The Pirate Bay har nu kommit på ett system som gör det anonymt att fildela. Polisen kan alltså inte spåra de som använder programmet. För de som fildelar är det ett jättebra system, men det skapar också väldigt stora svårigheter.

Programmet kommer inte bara användas av fildelare utan även av kriminella och pedofiler bland annat. Det skapar för dem en väldigt bra plattform för att kunna leva på kriminalitet. Nu när även klassklyftorna ökar så befarar jag att många kan söka sig till dessa sätt för att kunna tjäna pengar lätt. Eftersom nuvarande regeringen gör det väldigt svårt för de som inte får något jobb så blir det inte lätt att överleva.

Jag har respekt för att The Pirate Bay och fildelarna vill visa att de inte accepterar detta. Sånt visar på enighet, styrka och engagemang. Men enligt mig så är konsekvenserna ödesdigra, som sagt.

– Det är imponerande siffror och det skrämmer mig. Jag skulle hellre se att man kunde slippa den här typen av tjänster men de nuvarande Stasiregimerna gör dem nödvändiga, säger Peter Sunde till TT.

---

Sen så fortsätter vår kära Arbetsmarkandsminister med sina sjuka krav på arbetssökande. Det är helt sjukt att man kan kräva att en person ska söka jobb flera mil från sitt hem. Istället bör man fokusera på att fixa jobben. Men med borgarna vid makten så blir det varje gång bara mindre och mindre jobb.

Vad bör man då satsa på?

Uttöka den offentliga sektorn där det behövs. Jobba för att säkra jobben genom att behålla LAS(Lagen om anställningsskydd) och jobba för att bättre på Kollektivavtalen. Sen bör man också öka pressen på cheferna för företagen att ta in folk istället för att tänka på vinsterna till hundra procent. För att få in mer folk bör också alla bidra med solidaritet och skatt.

Många som inte har så mycket pengar bör inte betala så mycket skatt som de gör nu. Istället bör de som har lite mer i plånboken bidra med mycket mer. Nu kan ni tro att jag hatar rika, men så är inte sanningen. Jag tycker att man ska få tjäna pengar, men bidra med mer för att kunna hålla samhället i en hållbar utveckling.

Några av de åtgärder jag tycker man bör göra..

Svenska Witchcraft kommer från Örebro. De är väldigt influerande av såväl kända, som mindre kända, band. Bland de mer kända är det Black Sabbath och de mindre kända Pentagram och Roky Eriksson. Ikväll var det dags för första gången för dem att entra scenen i Gävle. Själv så har jag sett dem tre gångar tidigare i år. Första gången var de förband åt Mötorhead och de andra gångerna var på Sweden Rock Festival och Muskelrock.

Witchcraft betyder Häxkraft. Häxkraft innebär för mig en sorts kraft som gör det hela magiskt. Det lyckas verkligen Witchcraft med idag. Hela bandet är ständigt fokuserad och blicken i sångarens Magnus Pelanders ögon säger det mesta. I själva spelandet lämnas inget åt slumpen heller. Låtarna genomförs perfekt. Denna musik är inte alls lika "kommersiellt" som vanlig heavy metal. Men publiken är med på noterna ändå och man ser många bandtröjor bland åskådarna.

Personliga favoriter ikväll är: "Walking Between The Lines" "Hey Doctor" "Chylde Of Fire"

Betyg: 4/5

Jag påbörjade min resa till Nya Ullevi genom att åka tåg Gävle-Göteborg tidigt på morgonen. Detta var kanske sista chansen att se världens största rockband, och bästa, genom tiderna. Det fanns ingen tid att tveka att köpa biljett. Speldagen var på en söndag och det var även då jag började köa.  Till min förvåning så var det bara runt 200-300 personer där då. Man tilldelades ett nummer i kön som man skulle ha när man gick in till Nya Ullevi.



Förbanden för dagen var The Answer, som även var med på inomhusturneen, och svenska heavy metal bandet Bullet. Som jag tidigare berättat så tror jag mycket på Bullet och efter denna spelning så är jag fortfarande övertygad. Publiken verkade också gilla det de hörde. The Answer marknadsförde mycket av sina nya låtar, vilket är lite tråkigt eftersom jag är mest inlyssnad på debuten. Annars värt att konstatera är att precis före Bullet ska börja spela så kommer det ner ett ösregn utan dess like. Som tur är så försvann det och resten av kvällen klarade sig utan regn.



Nu till kvällens huvudnummer. AC/DC kliver på ungefär vid 21:35 med en film som intro. Filmen handlar om hur två tjejer ska försöka stoppa ett "Runaway Train" som Angus kör. Väldigt roligt och väldigt typiskt AC/DC. Tidigare intron har de haft Beavis and Butthead tillexempel.

Publiken blir som i extas när de inleder med Rock N Roll Train. Alla grabbarna verkar vara i toppform och man imponeras alltid av hur Angus Young fortfarande orkar springa runt. Svaret måste vara rocken som håller honom vid liv. Att sedan se stenhårda duon Malcolm Young och Cliff Williams stå bara och se coola ut är så jävla tufft. Konserten fortsätter sedan med Hell Aint A Bad Place To Be och Back In Black. Två låtar som alltid är med i setlisten.

Big Jack från senaste skivan Black Ice fortsätter sedan. En väldigt bra låt från den senaste skivan. Första gången AC/DC får ta hjälp ifrån publiken är vid Dirty Deeds Done Dirt Cheap, som många går igång på. Shot Down In Flames blev jag oerhört nöjd över att höra ifrån senast i Globen och nu får jag höra den igen. Helt underbart. Det är lite tråkigt att de bara kör två låtar ifrån skivan Highway To Hell.



En ytterligare låt som den annars väldigt tråkiga publiken gillar är såklart Thunderstruck. Efter det kommer underskattade titelspåret Black Ice och den avlöses av allsångs och strippnumret The Jack. Angus Young börjar strippa och publiken njuter av det. Vilken annan publik skulle njuta av ett en gammal gubbe börjar strippa?

En kul sak är att Angus började med strippningen under en konsert på 70-talet när publiken tappade intresset för bandet och då försökte Angus få tillbaka intresset. Gissa resultatet...



Nåväl, tillbaka till konserten. Nu har vi kommit till ytterligare en höjdpunkt. Hells Bells är så mäktig att se live när sångaren Brian Johnson svingar sig i "Hells Bells" och sedan Angus kör igång riffet. Sedan kommer en till låt från Back In Black skivan. Nu är det hans äldre bror, och grundare, Malcolm Young som får köra igång riffandet till Shoot To Thrill.



War Machine kommer härnast och där visas en video där ett plan släpper ner AC/DC tjejer. Dog Eat Dog är den enda nya låten som de har valt att sätta in i setlisten sedan inomhusturneen. Anything Goes är den sista låten innan de stora hitsen ska klaras av. You Shook Me All Night Long och TNT är stora favoriter hos fansen. Vid Whole Lotta Rosie så kommer en gammal dam tillbaka. Jag talar såklart om Rosie som utvecklar sig sittande på tåget vid scenen.



Let There Be Rock kommer härnäst i en stenhård version. På nät sätt är personifierar den låten AC/DC på ett utmärkt sätt. Hela textraden och riffandet. Angus Young solo ingår också i denna låten. Hela spektaklet pågår i ungefär tjugo minuter och Angus Young visar verkligen att han inte tröttnat på att lira gitarr.



Highway To Hell tycker jag är grymt överskattad så skriver inte så mycket om den. Men avslutningen For Those About To Rock(We Salute You) sammanfattar kvällen väldigt bra. Efter att Brian Johnson tackat alla för kvällen så smäller det av häftiga fyrverkier innan de 57 205 personer ska ta sig ut efter en underbar kväll.

---

Normalt sett så brukar AC/DC ändra rätt så rejält i setlistan om man jämför inomhusspelningarna mot utomhus. Men om man kollar tex spelningen i Danmark några dagar innan så var det bara en låt tillagd. Detsamma här. Lite tråkigt. Men man kan samtidigt konstatera att de verkar gilla Black Ice mycket mer än Stiff Upper Lip eftersom bara titelspåret från sistnämna fick vara med på utomhusturneen förra rundan. Nu är den inte alls med. På Black Ice turneen får fem låtar vara med på utomhusturneen. Jag som kan kallas inbiten fan vill givetvis ha mer från Flick Of The Switch, Fly On The Wall och Blow Up Your Video. Verkar som AC/DC glömt bort de skivorna. Men det kan också beropå att trummisen Phil Rudd inte deltog på de skivorna.

Bästa ikväll var Hells Bells, Shoot To Thrill, For Those About To Rock och Let There Be Rock. Men det var ingen stund som jag tyckte var dålig. 5/5 - Helt klart!

1) Rock N Roll Train
2) Hell Ain't A Bad Place to Be
3) Back In Black
4) Big Jack
5) Dirty Deeds Done Dirt Cheap
6) Shot Down in Flames
7) Thunderstruck
8) Black Ice
9) The Jack
10) Hells Bells
11) Shoot to Thrill
12) War Machine
13) Dog Eat Dog
14) Anything Goes
15) You Shook Me All Night Long
16) TNT
17) Whole Lotta Rosie
18) Let There Be Rock
19) Highway to Hell
20) For Those About to Rock

Muskelrock är en underground hårdrocksfestival som ligger i Alvesta. Muskelrock utspelar sig på en folkpark, Tyrolen, som är väldigt mysig. Festivalen präglades av dåligt väder och väldigt bra band.

Årets Sweden Rock Festival präglades av väldigt varierande väder och väldigt bra band. Det var tredje året jag var ner och i år var det riktigt många bra band. Här kommer en sammanfattning av alla banden jag såg på festivalen:

 

Onsdagen den 3:e juni

 

På onsdagen började det med det svenska hårdrocksbandet Torch. Jag har inte lyssnat så mycket på dem, men tyckte de gjorde en godkänt show. Efter det så blev det återigen ett svenskt band. Det bandet heter Witchcraft. Ett band som påminner väldigt mycket om Pentagram och Black Sabbath. Dagens bästa spelning helt klart. Deras musik känns väldigt mycket genomtänkt och inte så väldigt vanlig nuförtiden.

 

Dagen avslutades med Uriah Heep. Uriah Heep som har gått från att vara väldigt stora på 70-talet till att tappat markant. Deras stora ”rivaler” genom alla år har varit Deep Purple eftersom de hade ett liknande sound på 70-talet. Men i dagens läge kan man säga att Deep Purple fyller festivaler medans Uriah Heep snarare är så små att de får agera förband till Deep Purple. Mina förväntningar på den här konserten var väldigt stora.

 

Uriah Heep levererar en helt okej rockshow. Det som saknas är en bättre setlist och sen så får jag aldrig in den där sköna känslan när man känner att det är så jävla bra.

 

Torsdagen den 4:e juni

 

Torsdagen inleds med de svenska Doom Metal veteranerna Candlemass. Candlemass är väldigt kända för att de startade en ny genre Epic Doom Metal. Deras nya sångare Robert Lowe passar in väldigt bra i bandet. Den här konserten är bra och innehåller en överraskning genom att de spelar Rainbows ”Kill The King”, vilket är en väldigt snabb låt. Varför är den då överraskande? För att Doom Metal är väldigt långsam musikstil och ”Kill The King” är en snabbare låt.  

 

Jag såg många svenska band på årets festival. Den svenska metal scenen är definitivt på uppgång. Ett utav dessa band är Portrait, som gjorde en bra konsert. Ett annat som jag skrivit om tidigare är Bullet. AC/DC inspirerat och denna konsert på årets festival var riktigt bra.

 

Man märkte redan tidigt att grabbarna var laddade och det spelades många låtar och fyrverkier var inhandlade. Om man ska jämföra med konserten i Gävle så verkade de här riktigt spelsugna och det kan man förstå eftersom publiken var mycket större. Detta band tror jag kommer slå igenom, de har redan börjat, och de kommer att bli ännu större.

 

Förväntningarna på Twisted Sister hade jag valt att hålla ganska lågt. Anledningen till det var att konserten i Solnahallen 2007 höll så väldigt bra kvalitet så jag trodde inte de kunde vara lika bra den här gången. Dessutom så hade de fått kritik senaste gången de spelade på festivalen, 2003. Men ack så fel jag hade. Twisted Sister hade om möjligt ännu mer energi denna gång. De firade 25 års jubileum av släppet av ”Stay Hungry” genom att köra igenom hela skivan. Dee Snider ägde verkligen scenen då han eldade på publiken. Det var verkligen kul att se de körde de ovanliga låtarna på ”Stay Hungry” som annars aldrig lirats livs.

 

När ”Stay Hungry” är slut så kör de med låtar från deras andra skivor och där är klassikern ”Under the Blade” given. En riktig klassiker från första skivan. Noterbart är att Dee Snider sprang bakom scenen i varje låt. Av det lilla jag har hört så är det för att hämta syrgas. Inte så konstigt med tanke på hur mycket han springer.

 

Sen kommer konsertens stora överraskning. Dee Snider berättar att de tänkt gå tillbaka till rötterna och köra en låt som de körde mycket i sina tidiga dar. De sparkar i gång ”Its only rock n roll, but i like it”. Det är cover av Rolling Stones som de brukade köra väldigt tidigt i deras karriär. Då kommer plötsligt Lemmy och Phil från Mötorhead ut på scenen!

 

Jag får då väldigt nostalgiska bilder framför mig när de lirade på engelskt tv kanal i början av 80-talet då Lemmy också är med. Efter det så framför två extranummer i form av ”You Cant Stop Rock N Roll” och ”Come Out And Play”. Detta var enligt mig festivalens bästa konsert. Om detta är sista stoppet i Sverige innan de lägger av så gjorde de verkligen ett bra avsked.

 

Fredagen den 5:e juni

 

Fredagen inleddes med Kanadas stolthet Thor. Thor ska senare spela på en svensk festival som heter Muskelrock, uppkallat efter honom, dit jag ska.  Thor var känd för sina muskler och riffstarka heavy metal. Men på den här festivalen uppträder med bland annat masker och en utrustning. Musklerna är antagligen inte lika stora längre. Men i alla fall så bjuder Thor på en riktigt bra konsert. Jag blir positivt överraskad.

 

Senare under kvällen spelar svensk speed metal bandet Enforcer och på kvällen Mötorhead. Mötorhead som aldrig gör en dålig show och aldrig en dålig skiva. Två bra konserter helt enkelt.

 

Lördagen den 6:e juni

 

Lördagen, som är sista dagen, var på förhand väldigt attraktiv för mig genom att det spelar fem riktigt intressanta band. Först ut var New Wave of British Heavy Metal (NWOBHM) bandet Tank. Ett band som jag är väldigt populära bland de gamla hårdrockarna. Såhär i efterhand kan jag tycka att det var bra, men inte jättebra.

 

En kvart efteråt stiger ett band från USA på scenen. Riot heter dem. Bjuder på en bra show med väldigt snabba riff och en tydlig fan skara i publiken som kan många av låtarna. Noterbart är att sångaren uppträder i en Ishockey liknande tröja som bär namnet Obama.

 

Sedan är det ytterligare ett amerikanskt band som kliver på. De är dock lite mer kändare och mer poppigare. Det är Journey jag pratar om. Har inte lyssnat så mycket på dem tidigare så därför skulle den här konserten bli väldigt speciell. De gör också en väldigt bra konsert och publiken är verkligen med på noterna. Sagan om den nya sångaren är nästan en varje fans dröm. Han började som sångare i ett cover band som spelade Journey låtar och vips nu så är han sångare i det riktiga bandet. En anledning till att han fick jobbet som sångare kan vara för att han låter väldigt likt en tidigare sång Journey har haft, som var väldigt populär.

 

Detta var enligt mig en av de bästa konserter på festivalen, efter Twisted Sister.

 

Festivalens enda riktiga thrash metal band spelar därefter. Forbidden som har återförenats. Tyvärr så är Sweden Rock Festival väldigt kräsna med thrash band, men när det väl kommer något så är det alltid hög kvalitet. Forbidden lirar hela sitt andra album ”Twisted Into Form” och många låtar från debuten ”Forbidden Evil”. Lyckan för mig blir större när jag lyckats få ett plektrum av ena gitarristen.

 

Sista headlinern är Heaven And Hell. De är för mig den stora besvikelsen tillsammans med Uriah Heep. Såg dem på 2007 och då var de riktigt bra. I år känns de inte alls lika bra. Dessutom så verkar ljudet inte funka riktigt. Tony Iommis ljud på gitarren höjs och sänks under hela konserten vilket är väldigt irriterande.

 

Sammanfattnings så var det här nog den bästa festivalen bandmässigt som jag har varit på, men vädermässigt den sämsta.